
Det undrar jag med...
Ibland säger en textrad allt.
Här kommer resultatet av skissen jag visade för nån vecka sen. Som vanligt har jag använt markers och svart tusch. För många många år sen var änglar ett motiv som ständigt dök upp. Nu är de här igen på visit. När jag kollar igenom mina skissböcker så märker jag tydligt att jag har starka färgperioder. Precis som Picasso som även hade en blå period.
De senaste dagarna har Carin och Karin stått för underhållningen i No disco. Tacksam.
De senaste dagarna har jag som sagt haft mkt mer tid än vanligt. Har funderat och klurat lite och nu lägger jag upp en ny strategi för framtiden och bloggen. Så håll utkik.
En halv vecka utan dator är verkligen en utmaning. Under den tiden så upplever man hur mkt tid man har som man annars spenderar framför skärmen. Under helgen hann jag läsa fyra böcker. I vanliga fall blir det drygt en i veckan. Har funderat tidigare på att införa en datafri dag i veckan. Tror det skulle vara nyttigt. Men samtidigt har jag vånda för att försöka införa det.
tappar bort och glömmer allt nästan hela tiden.
Här kommer en halvfärdig teckning.
Förvirrad över vad det är för dag idag.
Oj vad tiden kan rinna iväg ibland. Det har hunnit bli mörkt och ljust och förmiddag och ingen John Blund har dykt upp än. Sängen är full med pennor och kroppen börjar gnälla över min skumma arbetsställning i sängen. Massage tack. Och frukost på sängen vore inte fel. Och lite sällskap. Men nu har jag nog för stora önskningar. You can't always get what you want.
Jag verkar ha en förmåga att med jämna mellanrum göra för impulsiva och kanske enligt vissa korkade handlingar. Men jag vill leva efter mitt hjärta mer än efter andras hjärna. Hittills har jag alltid landat på fötterna och det tänker jag fortsätta med. Jag är som en katt på mer än ett sätt. Gosig och gillar att sova (när jag kan), bestämmer över mig själv, är envis, kan rivas men framför allt har nio liv och alltid tassarna åt rätt håll när man tar i marken. Med andra ord superkrafter.
Jag börjar ofta rita på ett papper omedvetet och sedan växer teckningen av sig självt och har snart tagit över hela pappret. Sen blir det en konst att försöka dölja de viktiga anteckningar man tidigare gjort på pappret, för man vill ju inte ha text synligt i teckningen. Det hela resulterar i oläsliga anteckningar på telefonnummer och möten. Kanske dags att börja använda almanacka igen.
Linnea skrattade åt mig när vi pratade om vad vi var ute efter för speciella fynd på helgens loppisutflykt och jag sa att jag gärna ville ha en så kallad hötorgstavla föreställande ett gråtande barn. Men jag tror att det skulle passa in i mitt schizofrena rum.
Jippi. På lördag får vi en teve så att vi äntligen kan lira tevespel i kollektivet. Det är något att se fram emot det.
En ny dag har nalkats i Kortedala efter en sömnlös natt. Njuter av ljudet av tystnad, regn, fiskmåsar och 16 hp på låg volym. Ganska tillfredsställande ändå.
Sömnlösheten ger mig än så länge energi så nu tänkte jag ta tag i att ladda upp lite av det senaste som har fotats och kladdats i skissboken.