en klump

Jag tror att anledningen till varför jag har snöat in på Sonic Youth den här sista tiden är att de påminner om dig och en speciell tid i mitt liv. Just nu befinner vi oss på så skilda platser man kan i livet. Jag känner att jag fortfarande söker friheten och ett sätt att leva. Jag vägrar att bli vuxen har haft svårt att ta ansvar. Jag önskar som sagt att man skulle kunna trycka ctrl+alt+z i verkligheten också. Tänk att vakna en morgon med hus, familj, allt och sen bara ångra det liv man har skapat åt sig.

När jag hör vissa "gitarrgnissel" eller basgångar kan jag fortfarande känna vinden i håret, jag har ciggen i handen och vi kör fram i din pappas gamla slitna audi, som du senare ärvde. Vi måste ha varit runt arton vid den tiden. Det är konstigt men det är somrarna jag minns bäst. Hur vi rökte i din lilla stuga. På väggen satt en Velvet underground affisch och jag minns att vi lyssnade på Nancy Sinatra. "These boots are made for walking", skulle jag få tillägna en låt till dig så skulle det bli den.

Vi var fria från skolan och kunde göra som vi ville. Vi "lånade" din pappas fina buteljgröna merca från 57 när de var på semester. Oj vilka drottningar vi var. Men sen fick du bensinstopp på vägen hem och det är en annan historia. Vi tältade på inhägnat område bara därför att det var en fin gräsmatta efter att ha genat med bilen på en cykelväg. Farbror polisen kom och det hela var inga problem eftersom han gjort lumpen eller nåt sånt med din far. Vi klarade oss alltid. Men det har man alltid gjort i din närhet. Du har en överlevnadsinstinkt och ett mod som många saknar. Därför är man alltid i trygga händer samtidigt som man befinner sig i spänningens ögonblick.
Det ger mig en klump i magen att du är på ett helt annat ställe i livet. Du har skaffat arbete, sambo, flyttat till värmland, köpt gård och nu snart kanske just nu en bebis.

Även om jag kan tyckas förvirrad så har jag också en plan. Den sträcker sig kanske inte så länge som ett barn gör men det kommer att vara bli en stor del av mitt liv om allt går enligt planerna. Först ska jag få färdigt min portfolio och ansökan till skolan. Sen ska jag köpa en tattueringsmaskin och börja öva. Tack Lillasyster som har sparat hela sitt ben åt mig. När jag är färdig med skolan ska jag skapa barnböcker och tattuera. Jag tror att det är den perfekta kombon för mig.

Jag hoppas att du inte blir lika förändrad som alla andra människor med barn blir. Men är det nån som lyckas fortsätta vara tuff, ha skinn på näsan och vara redo för äventyr så är det du.